Vad har hänt?!?

Idag hade Skvirm ingen blöja när jag hämtade honom på förskolan. Sen schamponerade han sitt hår helt själv och klämde i sig näsdropparna själv när han skulle sova.

Kan han flytta hemifrån snart?

De har vaknat

Killarna har vaknat. Tydligen skulle jag ha lagt mig på soffan inatt.

Upplysning till herr Dagg: Det var DU som snarkade. Inte JAG. Är det inte mer rättvist att den som snarkar är den som får flytta på sig? Jag ska f ö ha chips idag. Och vin. Och mer kaffe. Jag ska faktiskt ha mer kaffe NU.

Upplysning till alla som ska umgås med mig idag: Jag är jävligt sur och lättretad. Jag ber på förhand om ursäkt för precis allting. Jag älskar er och är inte arg på er men jag har alltså varit vaken sen strax efter tre imorse.

Amevafan 2.0

Min natt:
Ca 23: Somnar.
Strax efter 3: Skvirm vaknar. Skvirm kräver uppmärksamhet, vatten, toalett och någon som lyssnar när han är sur.
Kanske halv 4: Skvirm somnar. Dagg. Börjar. SNARKA.

DAGG

FORTSÄTTER

SNARKA

Kl 5: Gnillib inser att det är lika bra att gå upp. Idag förtjänar Gnillib en one-piece och obegränsat med kaffe och respekt.

Alltså...

Dessa barnvisor.
"Det var en liten pilleman, pille-pille-pillepilleman
Uppå allting pilla han, pille--pille-pilleman (typ så)"

Och sen blir det bara snuskigt i mitt huvud.

Avdelningen för patetiskt mammaskryt

I morse i köket. Jag äter frulle, Skvirm kollar på en gammal Kalle Anka-tidning. Det står "LÄSGODIS" på baksidan av Kalle-tidningen.
Skvirm: Mamma, här står det L och här står det A!
Jag: (!!!!!) Ja, det gör det, kunde du se det?
Skvirm: Det står L! L som i Linus!

Joråsåatt. *host* Sa jag att han är tre år, fyra månader och tolv dagar idag? *host, host, HARKEL*

Det luktar apelsin i biblioteket!

Hatt på ansiktet!

Amevafan

Jag hör ju att han äter cheesecake! *springer ner*

Dödskallar bråkar!

Dagg gungar Skvirm och roar sig (och Skvirm men mest sig själv, det är ganska tråkigt att gunga barn som aldrig vill sluta gunga) genom att säga BU!
Skvirm: Du är en DÖDSKALLE!
Dagg: ?!? Jaha, vad gör dödskallar då?
Skvirm: Dödskallar BRÅKAR!

Jaha. Det visste inte jag. Inte Dagg heller. Nu ska vi göra cheesecake med jordnötssmör och choklad. Porr!

Spisen är här!

Nu: kasta skräp.
Btw vet jag efter inatt att jag inte ska åka till typ Polen eller Tjeckien med Skvirm, Dagg, KATTEN och MAMMA. Det blir alldeles för mycket besvär. Särskilt när vi är sena till flyget, när jag inte vet om man får bada i badkar när det åskar och när Dagg hånglar med sin kompis fjortisbrud och det tydligen är helt OK.

Varför kommer min hjärna på sånt där?!?

Fredag!

"Vet du mamma, jag ska berätta för dig att man får inte smiska katten!"
Helt rätt, lilla vän. Han är dessutom förkyld igen. Han är pigg och har ingen feber, men han är snuvig och hostar. Lilla vän!

(Btw: snart kommer den nya spisen!! Wii!)

Btw

... så fyller farmor 89 idag. Vi frossade i våfflor med sylt, glass OCH grädde. Ja, Skvirm fick också sylt, glass, grädde och våfflor. Hur många hysteriska FL-mammor tror ni kommer att anmäla mig till soc nu?

Grattis på födelsedagen! På farmors tid fanns inte FL. Då tänkte folk själva. Med största sannolikhet mådde de bättre.

Fet-äger

Här ser ni kvinnan som har familjens rekord i vanlig Wii-bowling , Wii-bowling med 1000 käglor och Wii-basket:

I vagnen ligger en liten person som tycker att jag, Dagg och mamma är för stora för att spela Wii. Oklart varför.

Bajs

Farfar är på bäddavdelningen.

Granska uppsats...

... är jättetråkigt. Och det är inte uppsatsens fel, och absolut inte författarnas fel. Det är bara jag som är en hemsk och lat människa.

Alfons Åberg @ Engelbrektsvägen

Jag fyller i kursutvärdering om arbetsledarkursen från helvetet.
Samvetet: "Gnillib! Du rör väl inte sågen?"
Gnillib: "Näärå..."
Berättarrösten: "Men det är just vad Gnillib tänker göra för... KURSEN HAR VARIT SÅ JÄVLA KASS OCH KURSANSVARIGA ÄR SÅ FUCKING LUDDIG SÅ..."
*ljudet av en såg*

Ok, så himla roligt var det inte. Jag ger mig!

4 år

För fyra år sen gjorde jag ett positivt graviditetstest. Igår tog jag med mig resultatet (nej, inte den nerkissade stickan, den fotade jag inte ens vilket jag ångrar idag) till badhuset. Där fick lilla herr Sjövild sin första kontakt med funktionshindrade. En kille tog fel handduk och torkade sig i ansiktet med min handduk istf sin egen.

Skvirm: Dom är DUMMA!
Jag *panik*: NEJ, han tog bara fel handduk! Det kan alla göra! Det har jag också gjort! *shit, säg att ingen hörde honom, politiskkorrekthetspanik.......*
Skvirm glömmer alltihop och klättrar upp i rutschkanan från fel håll.


Fatta hur det var för, säg, 50-60 år sen. Då hade de funktionshindrade i bästa fall en simbassäng på sitt vårdhem. Och väldigt liten kontakt med omvärlden. Och som bekant är allt man inte har kontakt med läskigt och otäckt och inget man vill riktigt kännas vid. Jag är glad att det inte är så idag. Vår kommun har en särskola (vet inte om vi har fler) som ligger integrerad med skolan där Skvirm ska gå och där hans förskola också är integrerad. Det är bra. Skvirm kommer att dela matsal och skolgård med funktionshindrade och han kommer att se dem åka färdtjänst med sina rullstolar. För honom kommer det inte att vara läskigt eller otäckt. (även om man drabbas av politiskkorrekthetspanik ibland...)

Måndagsnöje

Mora Träsk har lite väl unkna könsrollsmönster i sina texter ibland...

Söndagsnöje

Skvirm sjunger.
"... önska runt i ring, önska kostar ingenting, tänk vad man kan ha det bra, säg vad du vill ha - Pappa!"
Dagg: "En bil!"
Skvirm: "Men då måste du vara snäll - och vänta till julaftons kväll! Och så klappar vi händerna! Nu är det mammas tur! Vi ska önska runt i ring (...) säg vad du vill ha - Mamma!"
Jag: "Ett jobb!"
Skvirm: "Du... kan få en liten traktor!"
Jag: "Åh, en traktor, tack så mycket!"
Skvirm: "Men då måste du vara snäll - och vänta till julaftons kväll! Nu är det... dörrens tur!"
Dagg. "Dörren?!?"
Skvirm: "Vi ska önska runt i ring (...) säg vad du vill ha - dörren!"
*tystnad*
Skvirm: "Jag tror att den vill ha en påse..." (det står en skräppåse som ska till soprummet bredvid ytterdörren)
Dagg. "En påse?!?"
Jag: *försöker låta bli att dö av skratt och smyger upp för att blogga om allt*

zzzzzzz

Fest igår. Nu: väcka Skvirm.

Den 14:e

Förut skrev jag om Den starkaste stjärnan och tyckte synd om dem eftersom de förknippar den 14 varje månad med både glädje och sorg, medan vi bara förknippar detta datum med att Skvirm blir en månad äldre. Nu är det inte längre så. Idag är det en månad sen farmor dog och Skvirm blir tre år och fyra månader.

Här är Skvirm tre månader och en dag, och hälsar på min farmor för första gången. Han är inte så värst imponerad. Farmor hade ovanan att tala i falsettröst med små barn, och det tyckte Skvirm inte alls om.

Hypokondriker

Jag är så fruktansvärt trött. Dagg funderade på om jag kanske har D-vitaminbrist, så jag googlade. Symtomen på D-vitaminbrist är bl a rakitis, depression och retlighet, men inte trötthet. Alltså har jag inte D-vitaminbrist.
Nu: googla B-vitaminbrist.

Tragiskt

Det blev ingen simning igår. Dagg ringde vid 18-tiden och sa att han var kvar på Östra. Det tar 30 minuter från Östra till landet med Prärieexpressen (Roslagsbanan) och sen tar det 10 minuter att gå från tåget. Badet stänger kl 20. Dessutom var och är jag helt groteskt trött! Fattar inte! Ja, det är en dålig bortförklaring, men det stämmer!

Simma ikväll!

Som alla andra har jag avgett nyårslöftet att träna mer. Ni vet, det är ju så SKÖNT att röra på sig efter att ha suttit stilla (läs: släpat barnvagn) en hel dag. Det finns inget dåligt väder, bara dåliga snöröjare/halkbekämpare, alla som tränar är bättre än de som inte tränar, kroppen är GJORD för att röra på sig osv osv osv.

MEN JAG VILL INTE! JAG VILL SPELA WII-BOWLING OCH ÄTA GODIS HELA KVÄLLEN!!! YNK!!!


Riktigt så här fet är jag inte längre. Här har jag 4, 8 kg Skvirm i magen. Men jag ska fan simma ändå ikväll!

Att göra:

• Stänga av datorn
• Skriva om team och coachning till grupparbetet
• Duscha
• Sova
  

Edgar Allen Poe

... skrev detta för 166 år sedan:

Once upon a midnight dreary, while I pondered weak and weary, Over many a quaint and curious volume of forgotten lore, While I nodded, nearly napping, suddenly there came a tapping, As of some one gently rapping, rapping at my chamber door. `'Tis some visitor,' I muttered, `tapping at my chamber door - Only this, and nothing more.' Ah, distinctly I remember it was in the bleak December, And each separate dying ember wrought its ghost upon the floor. Eagerly I wished the morrow; - vainly I had sought to borrow From my books surcease of sorrow - sorrow for the lost Lenore - For the rare and radiant maiden whom the angels named Lenore - Nameless here for evermore. And the silken sad uncertain rustling of each purple curtain Thrilled me - filled me with fantastic terrors never felt before; So that now, to still the beating of my heart, I stood repeating `'Tis some visitor entreating entrance at my chamber door - Some late visitor entreating entrance at my chamber door; - This it is, and nothing more,' Presently my soul grew stronger; hesitating then no longer, `Sir,' said I, `or Madam, truly your forgiveness I implore; But the fact is I was napping, and so gently you came rapping, And so faintly you came tapping, tapping at my chamber door, That I scarce was sure I heard you' - here I opened wide the door; - Darkness there, and nothing more. Deep into that darkness peering, long I stood there wondering, fearing, Doubting, dreaming dreams no mortal ever dared to dream before; But the silence was unbroken, and the darkness gave no token, And the only word there spoken was the whispered word, `Lenore!' This I whispered, and an echo murmured back the word, `Lenore!' Merely this and nothing more. Back into the chamber turning, all my soul within me burning, Soon again I heard a tapping somewhat louder than before. `Surely,' said I, `surely that is something at my window lattice; Let me see then, what thereat is, and this mystery explore - Let my heart be still a moment and this mystery explore; - 'Tis the wind and nothing more!' Open here I flung the shutter, when, with many a flirt and flutter, In there stepped a stately raven of the saintly days of yore. Not the least obeisance made he; not a minute stopped or stayed he; But, with mien of lord or lady, perched above my chamber door - Perched upon a bust of Pallas just above my chamber door - Perched, and sat, and nothing more. Then this ebony bird beguiling my sad fancy into smiling, By the grave and stern decorum of the countenance it wore, `Though thy crest be shorn and shaven, thou,' I said, `art sure no craven. Ghastly grim and ancient raven wandering from the nightly shore - Tell me what thy lordly name is on the Night's Plutonian shore!' Quoth the raven, `Nevermore.' Much I marvelled this ungainly fowl to hear discourse so plainly, Though its answer little meaning - little relevancy bore; For we cannot help agreeing that no living human being Ever yet was blessed with seeing bird above his chamber door - Bird or beast above the sculptured bust above his chamber door, With such name as `Nevermore.' But the raven, sitting lonely on the placid bust, spoke only, That one word, as if his soul in that one word he did outpour. Nothing further then he uttered - not a feather then he fluttered - Till I scarcely more than muttered `Other friends have flown before - On the morrow he will leave me, as my hopes have flown before.' Then the bird said, `Nevermore.' Startled at the stillness broken by reply so aptly spoken, `Doubtless,' said I, `what it utters is its only stock and store, Caught from some unhappy master whom unmerciful disaster Followed fast and followed faster till his songs one burden bore - Till the dirges of his hope that melancholy burden bore Of "Never-nevermore."' But the raven still beguiling all my sad soul into smiling, Straight I wheeled a cushioned seat in front of bird and bust and door; Then, upon the velvet sinking, I betook myself to linking Fancy unto fancy, thinking what this ominous bird of yore - What this grim, ungainly, ghastly, gaunt, and ominous bird of yore Meant in croaking `Nevermore.' This I sat engaged in guessing, but no syllable expressing To the fowl whose fiery eyes now burned into my bosom's core; This and more I sat divining, with my head at ease reclining On the cushion's velvet lining that the lamp-light gloated o'er, But whose velvet violet lining with the lamp-light gloating o'er, She shall press, ah, nevermore! Then, methought, the air grew denser, perfumed from an unseen censer Swung by Seraphim whose foot-falls tinkled on the tufted floor. `Wretch,' I cried, `thy God hath lent thee - by these angels he has sent thee Respite - respite and nepenthe from thy memories of Lenore! Quaff, oh quaff this kind nepenthe, and forget this lost Lenore!' Quoth the raven, `Nevermore.' `Prophet!' said I, `thing of evil! - prophet still, if bird or devil! - Whether tempter sent, or whether tempest tossed thee here ashore, Desolate yet all undaunted, on this desert land enchanted - On this home by horror haunted - tell me truly, I implore - Is there - is there balm in Gilead? - tell me - tell me, I implore!' Quoth the raven, `Nevermore.' `Prophet!' said I, `thing of evil! - prophet still, if bird or devil! By that Heaven that bends above us - by that God we both adore - Tell this soul with sorrow laden if, within the distant Aidenn, It shall clasp a sainted maiden whom the angels named Lenore - Clasp a rare and radiant maiden, whom the angels named Lenore?' Quoth the raven, `Nevermore.' `Be that word our sign of parting, bird or fiend!' I shrieked upstarting - `Get thee back into the tempest and the Night's Plutonian shore! Leave no black plume as a token of that lie thy soul hath spoken! Leave my loneliness unbroken! - quit the bust above my door! Take thy beak from out my heart, and take thy form from off my door!' Quoth the raven, `Nevermore.' And the raven, never flitting, still is sitting, still is sitting On the pallid bust of Pallas just above my chamber door; And his eyes have all the seeming of a demon's that is dreaming, And the lamp-light o'er him streaming throws his shadow on the floor; And my soul from out that shadow that lies floating on the floor Shall be lifted - nevermore!

Jag har ingen källa på detta, men jag är övertygad om att han skrev det efter att han hade haft med sig sin treåring (eller någon annans treåring, troligen en tidig inkarnation av min) till skolan eller jobbet. Nevermore!

Indoktrinering

Gnillib: -Skvirm, vad ska du jobba med när du bilr stor?
Skvirm: -Jag ska jobba med ledsna tanter och farbröder.
Gnillib: -Han ska bli psykiatriker!
Dagg: -Eller clown...
Gnillib (med eftertryck): -NEJ! Psykiatriker!

Hahahaha!

Hittade detta i familjens (mormor prennar och löser de svåra korsorden, sen ger hon tidningen till mina päron som löser de lätta korsorden och sen besöker jag mina päron och löser sudokuarna samt snor recepten) Allers:

-Varför får de intagna på fängelset inte använda Internet?
-Personalen är rädda att de ska få mail med en bifogad fil...

:-D :-D :-D :-D Helt sjukt roligt!

Se gårdagens inlägg

Just det. Fortfarande hemtenta. Fortfarande usch, usch, usch.

Hemtenta

Usch, usch, usch.

Telefonsamtal

-Polarnochpyret varsomhelst, det är Camilla/Maria/Sofia/whatever!
-Hej jag heter Gnillib och undrar om ni har några fodrade vinteroveraller i storlek 104 eller 110 kvar?
-Oj, jag vet inte, jag ska titta... nej det har vi inte, de är slut... vi har skaloverall med avtagbart foder i storlek 104... (Västermalmsgallerian och gallerian på Hamngatan) men de är inte lika varma som den fodrade...
-Ok, då vet jag, tack...
*klick*
är
Varför var han tvungen att växa 100 meter just NU?!? Hur varma är overallerna från Reima och Didriksson och vad kostar de? Mamma! Hjälp! Jag vet att du läser här!

Nej

Det blir ingen årskrönika, ingen sammanfattning av farmors begravning, inga nyårslöften, ingenting whatsoever. Skvirm har sagt att han vill gå ut. Då går man ut. Det är snö!

Det här kortet tog Dagg i november -08 för att vi iaf ville ha ett foto på vårt barn i snön. Det skulle ju aldrig mer bli snö. Trodde vi.