Fortfarande lycklig

Idag: Vårstäda radhusgården, gå på grannens femårskalas och glädjas åt att jag slipper springa runt och frysa i Uppsala.
Undrar f ö hur sur man egentligen kan bli när man är tre år, sju månader och sexton dagar. Tror att vi har ett rekord här hemma snart!

Jag ÄR glad!

Jag är bara för trött för att visa det. Men jag KLARADE NATIONELLA KLINISKA SLUTEXAMINATIONEN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Nu har jag "bara" följande kvar:

• En massa veckor på hjärnskaderehab
• Två veckor på KUA
• Nationellt praktiskt prov
• Undervisa T1: a i puls och blodtryck. Enligt grannen ska min T1: a vara snäll och snygg. Det är bra.
• Hel- och halvtidsbedömning av praktiken på hjärnskaderehab.

Hjälp.

Måste flytta...

... på ALLA VIDRIGA ÄCKLIGA SPINDLAR som tydligen bor i närheten av vårt hus. Igår satt det en överdimensionerad jävel på duschdraperiet. Skvirm blev hysterisk och Dagg fick avliva spindeln med toalettpapper. När det blir regn imorgon så är det hans fel.

*googlar KBT - kan inte vara så rädd för spindlar samtidigt som jag försöker lära Skvirm att de inte är farliga*

Måste flytta...

... på Lidl. Det håller inte att jag har 10 minuters promenad till att fylleshoppa kebabkött, chirrar och apelsinjuice!

Glad påsk!

Fast det är då själva f-n att det ska vara så fint väder. Hur ska man kunna ta in sitt barn och lägga honom när solen skiner?

Det här är sjukt.

Riktigt riktigt sjukt. En 23-åring ringer 112 och klagar över andnöd. Ärthjärnan som tar emot samtalet får för sig att det handlar om panikångest och skickar ingen ambulans. 23-åringen avlider av brusten mjälte.

Hur tänker man då? Man kan inte se personen som ringer. Man hör bara rösten. Rösten som klagar över andningsproblem. ANDNINGSPROBLEM. Om man inte kan andas så får hjärnan inget syre och då DÖR man. Det visste jag när jag var 10 år.

Om en person klagar över andningsproblem så skickar man en ambulans. Det spelar ingen roll om man misstänker panikångest eller busringning eller vad som helst, man tar det säkra före det osäkra och skickar en ambulans. Hur ska man kunna leva med sig själv om man inte skickar en ambulans och det värsta händer?

Det finns en sjuksköterska som vet det nu.

Påsk!

Ägg! Kycklingar! GODIS! (lite kul är det f ö att tajma ägglossning med påsk...) Lamm! Lax! Vin! Idiotiska snapsvisor! Klä ut Skvirm till påskkärring! Och framför allt: LEDIG!!!!!

Så här fin var han förra påsken. Och kors i arslet! En bild på Gnillib också!

Dryg-Gnillib

Jag ska fan inte lämna på fsk när jag har ägglossning. Jag ska inte göra någonting när jag har ägglossning.
Skvirm skulle vara ute idag när jag lämnade honom. När vi går ut genom dörren möter vi ett av barnen på hans avdelning. Helt oprovocerat säger skitungen:
-Du får inte sitta här, Skvirm!

Ska jag slita huvudet av skitungen och kräkas i hans hals? Ska jag tycka synd om honom för att hans föräldrar är uppenbart skogstokiga? (sedär mamma och Dagg, nu vet ni vem jag talar om) Ska jag säga något politiskt korrekt om att alla måste få vara med?

Ägglossningsjaget får lite censur och väser följande:
-Jag tror faktiskt inte att Skvirm är särskilt intresserad av att leka med dig!

Sen går jag och Skvirm till gungorna och letar reda på "fröken" J.

Skvirm hade inte gjort någonting. Ska han bli välkomnad på det sättet? Får man säga till andras barn? Om ett barn har skogstokiga föräldrar, ska man visa förståelse även när barnet jävlas med ens eget barn? Hur slutar man förstora upp allting bara för att man själv blev mobbad och nu ska ingen jävel mucka med mitt barn? (eventuellt brister meningsbyggnaden i förra meningen bara litegrann)

Ingen jävel bråkar med det här barnet!

Hej hej...

Nationellt prov i fredags och VÅR i helgen. Stor chans att det går att blogga då!
*röst i huvudet* Alla andra kan blogga. Spiderchick, Beckahbitch, Gaymasen, KarJac, Den starkaste stjärnan, Enligt Ellen, En tvillingmammas betraktelser, you name it. Alla bloggar utom du. Sucker!

Hm. Hör jag röster?

Migrän IGEN...

Jävla skithuvud. Jag ska såga av det.

Ni från K34, läs inte här!

Jag har bestämt mig för att inte tjata på Facebook om min ångest inför nationella ssk-provet eftersom det skapar masshysteri i min klass. Därför tjatar jag här istället. Sådär, älskade klasskamrater. Försvinn!

Nu har jag jagat bort dem. Nu kan jag skryta om att jag har skickat in IPL: en. Det gjorde resten av klassen för typ 3 dagar sen. Jag är alltid sist med allting.

*måste gå och duscha*

Hur arg kan man egentligen bli?!?

Skvirm gick på toaletten. Jag ville tvätta hans händer, för jag tycker att man ska göra det när man har varit på toaletten. Skvirm blir TOTALT FULLSTÄNDIGT VANSINNIG.
"JAG SKA INTE TVÄTTA MIG!!!! JAG ÄR REN!!! NU BLIR JAG KLADDIG!!!!!!!"

Hysteriskt. Nu gömmer jag mig i rosa rummet tills han har lugnat ner sig. Det går inte att prata med någon som kastar sig raklång och skriker.

Men för i HELVETE!

Första dagen på nya praktiken. Migrän. Gav ett ytterst tragiskt intryck. Fast killen på Kortcentrum blev glad när jag sa att alla som jobbar på Kortcentrum är snälla, och sen garvade han när jag sa att jag vill ha en rosaglittrig stridsvagn. Sånt är bra.

(Jamen håll med om att det skulle vara coolt att köra fram till Danderyds sjukhus och parkera sin rosaglittriga stridsvagn, hoppa ur, låsa och gå och byta om och börja jobba!)

Första april

Och jag kommer inte på något roligt alls.