Det här är sjukt.

Riktigt riktigt sjukt. En 23-åring ringer 112 och klagar över andnöd. Ärthjärnan som tar emot samtalet får för sig att det handlar om panikångest och skickar ingen ambulans. 23-åringen avlider av brusten mjälte.

Hur tänker man då? Man kan inte se personen som ringer. Man hör bara rösten. Rösten som klagar över andningsproblem. ANDNINGSPROBLEM. Om man inte kan andas så får hjärnan inget syre och då DÖR man. Det visste jag när jag var 10 år.

Om en person klagar över andningsproblem så skickar man en ambulans. Det spelar ingen roll om man misstänker panikångest eller busringning eller vad som helst, man tar det säkra före det osäkra och skickar en ambulans. Hur ska man kunna leva med sig själv om man inte skickar en ambulans och det värsta händer?

Det finns en sjuksköterska som vet det nu.