Provsvar, eller hur det känns att få ett cancerbesked

Onsdagen den 21 november var jag med pappa och Dagg på KS för att få veta hur allvarlig min tumör är/var. WHO graderar tumörer på en skala från 1 till 4 där 1 är helt ofarlig och 4 är jättejättefarlig. Min tumör är av grad 2 eller 3. Läkarna är inte helt överens. Jag gjorde en magnetröntgen i tisdags för att kolla hur mycket som blev kvar efter operationen och patologerna och cytologerna ska analysera tumören lite till. Hur som helst talar läkarna om att påbörja strålbehandling efter jul.

Jag ska få veta om det är grad 2 eller 3 nästa vecka. Då kommer jag antagligen också att få mer detaljer kring strålningen.

Hjärntrött

När neuroteamet var här och visade upp sig sa de att man kan bli hjärntrött efter att ha opererat hjärnan. Jag vet. Jag vet precis vad det innebär. Hjärntrött blir man när man blir väckt av Pyttis kvart över 5 och inte får somna om due to cortison. Hjärntrött blir man när man åker fram och tillbaka till mammafika i Hagsätra och dessutom köper linser på Synsam. Hjärntrött blir man när man får för sig att gå till badhuset och baka lussekatter samma dag.

Extra hjärntrött blir man när ens make tror att han har köpt alkoholfritt vin och det visar sig innehålla 12 % alkohol. Ge fan i att ställa vinet på fel plats!

Shit

Dagg och Skvirm leker med skruvdragaren. Och Skvirms nattlampa. Jag vill inte det här! Nu pratat Skvirm i telefon och presenterar sig som elektriker. Duktiga Skvirmen. Pyttis är sur för att han inte får sova. Jag måste plocka ur tvätten.

Älska BVC

Som sagt, vi älskar vår BVC. Idag när vi kom dit så kastade sig båda sjuksköterskornaöver oss (mest mig, inte för att jag är mamma utan för att jag är sjuk) och hojtade ikapp om hur kul det var att se mig. Värsta mottagandet! Jätteroligt! Pyttis skötte sig dessutom exemplariskt. Han följde sina kurvor och var så där trind och rar som man kan vara när man är snart 7 månader. (Fast egentligen är han typ 3 veckor. Han kan liksom inte vara snart 7 månader! Jag har ju knappt hunnit vara ledig!)

Iaf. Vi älskar BVC. När vi var klara köpte vi SUSHI till lunch (så sjuktgott!) och sen blev Pyttis helt vansinnig när vi skulle åka hem. Det slutade med att jagtog honom i famnen påtåget och Dagg plockade upp oss i centrum. S***unge.

Nu är han vaken. Han måste sova mer annars kommer han att vara helt omöjlig ikväll.

BVC coming up

Pyttis somnade i Daggs famn igår. Imorse tyckte han att det var morgon kvart i sex och när han hade somnat om efter lite mat så var jag klarvaken. Jävla cortison. Lika bra att gå upp. Fast att äta frukost SJÄLV är inte helt fel det heller.

Dagens aktivitet är iaf 6-månaderskoll med Pyttis på BVC. Vi har världens bästa BVC. När vi hade fått veta att jag är sjuk så skulle vi dit med båda barnen för Skvirms femårskoll och Pyttis femmånadersdito. Vi var på BVC i två timmar. Inte för att det tar två timmar att väga och mäta två barn och kolla synen på det ena barnet, utan för att de tog sig tid för oss. Älskar dem.

Pigg bebis

Pyttis brukar somna med nappflaskan i munnen. Ja, vi flaskmatar. Det är lite svårt att amma när mamman ligger på sjukhus och sjukhem och äter cortison. Och ja, han somnar när han äter. När mamman har hjärntumör är bebisens sovrutiner ett ganska litet problem.

Iaf. Nu ligger Pyttis på golvet och spottar upp mat och kryptränar och är KLARVAKEN. Han blundade lite när han fick mat men när maten var slut så vaknade han. Nu kommer han aldrig att somna. Grattis!

Uppstyrning

Jag känner att jag borde gå igenom hela den här hemska historien ordentligt. Man brukar nog göra så. Typ "så här upptäcktes tumörjäveln, s.å här opererades den och så här ser det ut nu". Jag ska nog göra det. Fast just nu orkar jag inte. Inte nunuprecisnu. Nunuprecisnu sover Pyttis och jag ska kolla hur man åker till KS. Karolinska sjukhuset. Jag ska magnetröntgas idag kl 14:00.

OK alla rtg-ssk:or, alla rtg-läkare, alla radiologer och alla som älskar röntgen. Ta inte det här på fel sätt. Ert jobb är jätteviktigt. Men.

JAG HATAR ATT BLI MAGNETRÖNTGAD!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Det är så JÄVLA tråkigt!!!!! Man måste ligga helt stilla! Man måste spänna fast huvudet! Man måste kanske få kontrast och då måste man få en infart! Och jag är jättesvårstucken! Och den enda underhållningen är radio och jag vet aldrig vilken station jag vill att de ska ratta in och då rattar de in någon jättetråkig station med ett program där det går en människa och intervjuar folk om varför de bor i Norrtälje! (Det är inget fel på Norrtälje alls men pga detta program har jag HELT tappat all eventuell lust att flytta dit.)

Det finns i&fs en radiostation som spelar techno. Det har jag hört på Burger King vid Sergels torg. men kommer jag ihåg vilken station det är? Nej då. Dessutom är jag för gammal för att lyssna på techno. 34-åriga småbarnsmammor lyssnar på barnvisor och Norah Jones.

Nu: kolla tågtider

Sånt man gör när det är kris

När det är kris så bloggar man och/eller skriver en bok. Och om jag visste hur man länkar från surfplattan (födelsedagspressy) så skulle jag länka till Den starkaste stjärnan, Vimmelmamman och Utrota Klumpen. Men nu vet jag inte hur man gör,så ni får tyvärr googla själva. Jag ska lära mig!
Nu: choklad.

Joråsåatt

Ibland blir det inte som man har tänkt sig. När Pyttis föddes fick jag JÄTTEONT i huvudet och tappade kontakten med omvärlden. Jag röntgades på alla sätt som finns och Danderyds sjukhus visste inte vad de skulle göra med mig. Bland annat misstänkte de stroke och jag fick ligga på deras medicinklinik och neurologavdelning. Med en nyfödd Pyttis som inte förstod vitsen med att amma. Och Dagg som svimmar av ett blodprov.
Iaf. När jag röntgades upptäcktes en... någonting. En cysta, en abscess eller en tumör. Läkarna visste inte vad det var. Men mina föräldrar sa att den där grejen hade upptäckts vid en magnetröntgen -88 och att läkarna hade sagt att de då höll det för osannolikt att det var en tumör. Dessutom satt den så tokigt till att den inte gick att operera.
Iaf. Under sommaren har jag följts upp med MR på Karolinska Sjukhuset och den 9 oktober fick jag veta att det var en tumör och att den hade växt över sommaren.

*chockpaus*

Hjärntumör. Jag är 34 år och har en femåring och en bebis. Och en hjärntumör. Som kan (kunde) opereras men under JÄVLIGT komplicerade förhållanden. Jag kunde dö under operationen eller förvandlas till ett kolli. Eller bli som vanligt eller vad som helst däremellan.

Den 31 oktober opererades jag i 8 timmar av 3 kirurger varav en är verksamhetschef på KS Neurocentrum. Man kan kort sagt säga att det gick Så Jävla Bra. Jag LEVER och är uppe och springer och syr korsstygn och skäller på barnen precis som vanligt. Vi har även fått preliminära svar på vad det är för tumör. Enligt WHO graderas tumörer från 1 (helt ofarlig) till 4 (typ obotlig) och min jävla skittumör är antingen grad 2 eller 3. Läkarna har pratat om att påbörja strålbehandling efter jul.

Nu vaknar Pyttis. Återkommer!