Joråsåatt

Ibland blir det inte som man har tänkt sig. När Pyttis föddes fick jag JÄTTEONT i huvudet och tappade kontakten med omvärlden. Jag röntgades på alla sätt som finns och Danderyds sjukhus visste inte vad de skulle göra med mig. Bland annat misstänkte de stroke och jag fick ligga på deras medicinklinik och neurologavdelning. Med en nyfödd Pyttis som inte förstod vitsen med att amma. Och Dagg som svimmar av ett blodprov.
Iaf. När jag röntgades upptäcktes en... någonting. En cysta, en abscess eller en tumör. Läkarna visste inte vad det var. Men mina föräldrar sa att den där grejen hade upptäckts vid en magnetröntgen -88 och att läkarna hade sagt att de då höll det för osannolikt att det var en tumör. Dessutom satt den så tokigt till att den inte gick att operera.
Iaf. Under sommaren har jag följts upp med MR på Karolinska Sjukhuset och den 9 oktober fick jag veta att det var en tumör och att den hade växt över sommaren.

*chockpaus*

Hjärntumör. Jag är 34 år och har en femåring och en bebis. Och en hjärntumör. Som kan (kunde) opereras men under JÄVLIGT komplicerade förhållanden. Jag kunde dö under operationen eller förvandlas till ett kolli. Eller bli som vanligt eller vad som helst däremellan.

Den 31 oktober opererades jag i 8 timmar av 3 kirurger varav en är verksamhetschef på KS Neurocentrum. Man kan kort sagt säga att det gick Så Jävla Bra. Jag LEVER och är uppe och springer och syr korsstygn och skäller på barnen precis som vanligt. Vi har även fått preliminära svar på vad det är för tumör. Enligt WHO graderas tumörer från 1 (helt ofarlig) till 4 (typ obotlig) och min jävla skittumör är antingen grad 2 eller 3. Läkarna har pratat om att påbörja strålbehandling efter jul.

Nu vaknar Pyttis. Återkommer!