söndag 21 november 2010

Tålamod

Man ska inte klaga på sina barn. Det finns de som inte får några hur mycket de än kn***ar, bråkar, slappnar av, tar hormoner, adopterar eller vänder ut och in på sig själva. Det finns också de som förlorar sina barn. Jag har läst om barncancer hela hösten, så jag är fullt klar över detta. MEN. Varför, varför, varför ska just MITT barn alltid sabba när vi är någonstans så vi måste gå därifrån?!? Mammagrupp, babymassage, restaurangbesök, grannbarnets dop. Illvrål helt utan anledning. Jämt. Och det är ALLTID vi.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar