Pyttis är vårt sista barn. Jag får inte skaffa fler för läkarna eftersom alla hormonerna som man har i kroppen vid en graviditet kan göra att tumörjäveln eventuellt kanske skulle kunna komma tillbaka. Det vill jag inte. Alltså: inga fler barn.
Därför känns det lite sorgligt när Pyttis växer. Idag har vi sänkt bottnen i spjälsängen eftersom han skulle kunna klättra ur den när som helst, bara han får för sig det. Min lilla bebis.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar