bokhyllorna och startat Blanka Svarten så ringde min telefon. Nej, man ska inte ha den på i biblioteket, men alla andra har det, så då har jag det också.
Iaf var det Skvirms förskola som ringde. Han hade tokrusat och ramlat med pannan rakt in i kanten på sandlådan. Han hade inte kräkts, men det skulle nog vara bra om jag eller Dagg kunde komma och kolla på honom. Ja, ni fattar. Det var bara att lägga ner alla böckerna och ringa Dagg. Han skulle till tandläkaren på eftermiddagen, så det blev jag som åkte hem till lilltrindisen.
Sagda lilltrindis låg iaf på soffan och lekte med bilar och var hur glad som helst. Men eftersom han hade varit ganska omtöcknad så åkte vi in till Astrid Lindgren. Sjukhuset alltså. Jo, det finns en barnakut på Danderyd, men dit åker man om barnen typ äter flugsvamp. Pga traumastyrning så ska alla trauman till Karolinska Solna.
På ALB tog de puls och tryck (AAAAHHHH!!! Livsfarligt!!!! tyckte Skvirm.), kollade öron och tänder, klämde överallt på Skvirm samt auskulterade hjärta och lungor. Det var inget fel på mitt fina barn. Vi fick gå till restaurangen (nåja) och äta korv med pommes frites och kycklingpaj. Kom ihåg: ät inte deras kycklingpaj! Ät korv och pommar istället! Sen åkte vi hem och Skvirm fick välja en bil från leksaksaffären. Han fick dessutom ett plåster.
Inger Edelfeldt har sagt allt som behöver sägas, så jag tar mig friheten att citera henne:
"I alla fall föreföll mitt vanliga bleknosade låglöneliv nu ganska mycket som en vistelse i Edens lustgård. Chockterapi; säg åt en mamma att hennes barn har fallit på skallen och sen - abrakadabra! - att det inte är någon fara. Effektivare än elchocker."
(Finns det liv på Mars? 2006)
M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar